När du klickar på en länk i vanliga fall, till exempel om du skriver in en adress i webbläsaren själv, landar du på webbsidan utan att någon vet varifrån du kom. Du är anonym från avsändarens perspektiv.
Men när du klickar på en länk i Facebook eller Instagram händer något annat. Meta lägger till en extra kod i länkens adress innan du skickas vidare. Den koden ser ut ungefär så här:
https://www.dn.se/artikel/om-nyheten?fbclid=IwAR2xK9mN3pQ7tL8vR1...
Den delen som börjar med ?fbclid= är spårkoden. fbclid
står för Facebook Click Identifier; Facebooks klick-identifierare.
Den är unik för just ditt klick, vid just det tillfället, från just ditt konto.
Koden är inte slumpmässig. Den är konstruerad av Meta och innehåller information som bara Meta kan avkoda men som Meta alltså kan koppla till dig.
Flödet är enkelt men sker så snabbt att du aldrig märker det:
?fbclid=UNIK_KOD i slutet av länkadressen.
Det officiella syftet är annonsattribution, att kunna visa annonsörer att "din annons ledde till X köp". Det är ett legitimt affärsbehov. Men bieffekten är en detaljerad logg över vad du klickar på och när. Den loggen tillfaller Meta, inte bara annonsören.
fbclid i sig innehåller inte läsbar text. Den är en krypterad sträng som bara Metas system kan tolka. Men vad Meta kan avkoda från den är desto mer:
Kombinerat med allt annat Meta vet om dig; vad du gillar, vad du kommenterar, hur länge du stannar vid olika typer av inlägg, blir varje fbclid-klick ytterligare en datapunkt i en profil som redan är detaljrik.
Nej, och det är en viktig poäng. Koden syns i webbadressen, vilket betyder att webbsidan du besöker också ser den.
Webbsidans ägare, som en tidning, en nätbutik, ett forum, kan läsa av fbclid-värdet och spara det i sin egen databas. Om du sedan skapar ett konto på deras sida, eller om de känner till din e-postadress sedan tidigare, kan de koppla ihop ditt klick från Facebook med din identitet hos dem.
Det kallas cross-site tracking och är en av de svårare formerna av spårning att stoppa, just för att den inte kräver cookies eller inloggning. Länkparamatern bär med sig informationen öppet i adressen.
fbclid är inte unikt för Meta. Google har en liknande parameter som heter
gclid (Google Click Identifier). Microsoft Bing har msclkid.
Twitter/X har twclid. Alla stora annonsnätverk gör samma sak.
Lösningen nedan tar hand om samtliga.
Om du läste föregående briefing om Meta Pixel undrar du kanske vad skillnaden är. De är separata mekanismer som samverkar:
Meta Pixel är farligare för din anonymitet eftersom det drabbar alla, oavsett om de har Facebook. fbclid är mer precis. Den kopplar ihop ditt klickbeteende med din faktiska identitet på ett sätt som är svårt att undvika om du använder plattformarna. Tillsammans skapar de ett komplett spårningssystem.
Det finns en vanlig reaktion på den här typen av information: "Men jag klickar ju bara på nyhetsartiklar och recept, vad spelar det för roll?"
Det är en rimlig fråga. Svaret handlar om mönster, inte enskilda händelser.
Om Meta ser att du under tre månader klickat på artiklar om ångest, sömnproblem, relationsproblem och psykologterapi, inte för att du sökt efter dem, utan bara för att du scrollat och klickat i ditt flöde, har de nu en bild av ditt mående som du aldrig medvetet delade med någon. Den bilden används för att visa dig annonser. Men den används också för att hålla dig kvar på plattformen: algoritmen lär sig vad som triggar dig och visar mer av det.
Det handlar också om vad som kan hända med data som samlats in under lång tid om lagar ändras, företag fusioneras eller system hackas. Meta har haft flera dataläckor. Profilerna finns kvar.
Och till sist: principen. Det är din information om var du går, vad du läser och vad du intresserar dig för. Du har inte gett ditt uttryckliga tillstånd till att varje klick loggas och säljs. fbclid är ett sätt att ta tillbaka lite av den kontrollen.
Det goda med fbclid jämfört med Meta Pixel är att det är lättare att åtgärda. Koden sitter i webbadressen och kan tas bort automatiskt av din webbläsare innan sidan ens laddas. Du märker ingen skillnad. Sidan öppnas som vanligt, men utan spårkoden.
ClearURLs är ett gratis, öppen källkod-tillägg som automatiskt rensar spårparametrar, fbclid, gclid, msclkid och hundratals andra, från alla länkar du klickar på. Det tar under två minuter att installera.
Om du installerade uBlock Origin enligt föregående briefing behöver du inte nödvändigtvis ClearURLs också. uBlock Origin kan konfigureras att ta bort spårparametrar. Men ClearURLs är enklare och mer heltäckande för just det ändamålet, och de två tilläggen fungerar bra tillsammans.
Om du föredrar att hålla antalet tillägg nere kan du istället aktivera URL-rensning direkt i uBlock Origin:
Oavsett tillägg kan du minska mängden data Meta samlar in genom att ändra hur du använder plattformarna:
Facebook- och Instagram-apparna öppnar som standard externa länkar i sin egna inbyggda webbläsare, inte din vanliga webbläsare. Det innebär att dina tillägg (ClearURLs, uBlock Origin) inte gäller, och att Meta kan se exakt vad du gör på sidan.
Metas inbyggda webbläsare i apparna är mer invasiv än bara fbclid. Forskning har visat att Meta injicerar egna JavaScript-koder i sidor som öppnas i app-webbläsaren, kod som kan läsa av vad du skriver, vad du trycker på och vad du ser på skärmen. Det bästa skyddet är att alltid öppna externa länkar i din vanliga webbläsare med uBlock Origin installerat.
ClearURLs är det snabbaste och enklaste steget du kan ta. Det löser problemet i princip helt på stationär dator och i webbläsaren på mobilen. Appen är svårare att komma åt. Det bästa där är att använda Facebook i webbläsaren istället.